Har haft en två timmars lång singstarkonsert för Julia och Elin tillsammans med Frida nyss. Vi har rockat Övik så att säga. Och att avsluta med Dilevas "Vem ska jag tro på?" Satt som handen i handsken.

Har också under kvällen fått veta att man är sorglig, och att det inte bara är mig det är synd om! Nej faktiskt så håller jag med, mig är det inte ett dugg synd om. Jag har världens bästa familj, vänner och liv i allmänhet. Jag vet vem jag är, och jag kommer aldrig ändra på vem jag är. Jag vet att jag kan älska och att människor kan älska mig. Jag tycker synd om dig, för idag har du förlorat en vän, som skulle göra mycket för sina vänner. Tack och hej, i ärlighetens namn.

Avslutar med en utav de mest kloka texter jag någonsin läst, som varit en favorit i oberäknerliga år.

There will come a time in your life
when you realize who really matters,
who doesn't, and who never really did.
So forget about the people from your past.
There is a reason they didn't make it to your future.