Gud så glad jag är att jag fått den praktikplats jag fått. Människorna där är helt underbara, både personal och patienter. Att man kan ha så nära till skratt på en avdelning med idel dåliga nyheter och hemska diagnoser. Att ha spenderat två veckor hittils på onkologen har verkligen öppnat mina ögon. Jag kan se världen ur en sundare och mer värdig synvinkel. Jag ser allting annorlunda mot vad jag gjorde för två veckor sedan.

Jag är så tacksam att jag fått träffa dessa människor och att jag får en erfarenhet för resten av livet. Mitt blivande jobb är så mycket mer än bara ett jobb. Det är ett ständigt utvecklande av sitt eget psyke och sin egen personlighet. Tror att god karma i slutändan lönade sig för mig den här gången!

Ta vara på tiden med era nära och kära. Berätta hur mycket dem betyder, en dag kan det vara för sent, eller för kort tid kvar att komma på allt man vill säga.

Idag var min första dag på den allra första praktiken på sjuksköterskaprogrammet, jag hade endast introduktion med en annan tjej från klassen som jag inte träffat tidigare, men det verkar bli kanon. Imorgon börjar allvaret med en kväll-dag, eller som man säger på sjukhuset: En C-A. Men onkologen verkar kanon, och det kommer bli superintressant!

Next up blir att laga mat med mamma, tror att det blir lax, mmm! Sen står hockeyträning på schemat.

Igår jobbade jag, Emma min fru och Amanda i kiosken på a lags matchen. Efter matchen kommer hela Kallhäll upp och vill köpa korv. Lite stressade vi blev. Emma skulle slänga in korvbröd i micron samtidigt som hon värmde två billys. Men hon glömmer att ta bort plastpåsen, haha. Så det börjar blixtra i micron och hon drar upp luckan och tar tag i påsen och den nästan brinner, haha. Vilken upplevelse!

Men Emma lever, likaså micron och jag! Hejdå!

Var på djungelparty hos min goda vän Emma Stark med härliga kursare igårkväll. Och det blev en minst sagt underhållande kväll med djungelparty och V-dala nation. Har inte många bilder och har inte mycket att skriva om kvällen, mer än att den var awesome! Bidrar med fler bilder när hövdinnan publicerar dem!

Dag 1 på kursen: Dumpad. Hela kursen: Myrornaskrig i huvudet. Idag: Godkänd på tentan.

Det trodde jag aldrig, jag är stolt över mig själv och har alltid sagt, klarar jag den här svåraste kursen på sjuksköterskeprogrammet efter detta så klarar jag fan allt. Och nu när det står ett G, jag vet inte vad jag ska säga. Fruktansvärt skönt! Nu firar jag med en tallrik vanilj yoghurt!

Herregud. Ska man välja ut ett favoritminne från 19 år? Jag har många roliga minnen med olika människor.

Mitt favoritminne med ishockeyn är när lillasyster Gimo spöade storasyster Almtuna i finalen i UNT cupen, det var en känsla jag aldrig kommer känna igen. När slutsignalen tjöt så slängde jag mig på Amanda i målet och sen fick vi hela laget över oss, jag var så lycklig att jag nästan grät. Jag fick för första gången i mitt liv åka fram och höja en guld pokal i vädret!

Mitt favoritminne med min släkt är då jag, Julia och kusinerna Eric och Marcus körde volleyboll i poolen på Menorca. Marcus skjuter bollen liiite snett och jag ser i slowmotion hur den blöta äckliga bollen far mot en tjej i 20 års åldern som ligger med solglasögon och läser i en solstol. Jag ser hur den blöta bollen faller ner på hennes mage med ett riktigt plask. Haha! Sen kastade hon den mot mig och ser så himla sur ut! Jag har aldrig fått en sån mördarblick av någon nångång.. Sen vågade jag inte kolla på henne igen under hela resan.. Haha!!

Ett annat favoritminne är när Erik Johansson, jag, Julia och Alva lekte tagare i deras källare, när vi var runt tio. Erik var tagare och tagaren hade inlines på sig. Jag släckte lampan. Och hörde ett duns. När jag tände var Erik helt blodig. Haha.. Oops.

Mitt sista favoritminne jag tänker skriva om är på en hockeymatch då jag skulle starta som högerforward. Högerforwarden står ju alldeles bredvid motståndarnas vänsterforward vid start-tek. Jag hade vart och klappat om vår målis och skulle göra ett hockeystopp på min plats och drar på världens vurpa. Och ramlar då in i motståndaren och får henne över mig. Hon flög upp och jag låg kvar och kollade först på Elina, min fina center och hon pekar på mig och skrattar så högt att det ekade i huvudet, haha! Sen kollar jag upp på läktaren och ser hur alla sitter och hoppar av skratt. Jätteroligt. Plus att det var en hemmamatch. Haha!! Jag är så himla klantig. Det är iallafall den snyggaste vurpan i Gimodams världshistoria.