Fina Sara
Ledig tisdag
Men nu måste jag kliva upp och möta en ny dag!
Dag 09 – Min tro
Tro.. tro.. Ja, vad tror jag på? Min tro.
Jag känner mig inspirerad av att på denna punkt skriva om att jag tror på ödet, jag tror på evig vänskap, jag tror att man aldrig kan hata någon man en gång älskat, jag tror på kärlek vid första ögonkastet, jag tror att det finns en mening med saker som händer, jag tror att man måste leva varje dag som om den vore den sista, jag tror att man ska uppskatta det man har och inte oroa sig för det man inte har. Jag tror att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, jag tror att onsdag kommer bli en härlig dag, jag tror att jag kommer bli en jävligt bra ambulanssjuksköterska och jag tror att mitt liv kommer bli jättebra!
Men vilken tro är det då?
Melissa Horn
Det tar ett tag för mig jag kanske glömmer hur man gör sist var himlen vit som papper ovanför Men jag har slutat säga nej nu ska jag göra vad jag kan jag ska riva mina murar tills vi ser varann Jag vet vem jag är när jag är hos dig jag vet vem jag är när jag är hos dig Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet jag tankar nya tankar men långsamt som du vet Så jag lovar ingenting jag säger hellre förlåt vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt Jag vet vem jag är när jag är hos dig jag vet vem jag är när jag är hos dig Jag har inte sagt till nån att du blev kvar här igår fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det går Jag vet vem jag är när jag är hos dig jag vet vem jag är när jag är hos dig
Slut som artist, så att säga
Har också under kvällen fått veta att man är sorglig, och att det inte bara är mig det är synd om! Nej faktiskt så håller jag med, mig är det inte ett dugg synd om. Jag har världens bästa familj, vänner och liv i allmänhet. Jag vet vem jag är, och jag kommer aldrig ändra på vem jag är. Jag vet att jag kan älska och att människor kan älska mig. Jag tycker synd om dig, för idag har du förlorat en vän, som skulle göra mycket för sina vänner. Tack och hej, i ärlighetens namn.
Avslutar med en utav de mest kloka texter jag någonsin läst, som varit en favorit i oberäknerliga år.
There will come a time in your life
when you realize who really matters,
who doesn't, and who never really did.
So forget about the people from your past.
There is a reason they didn't make it to your future.
Modoland
Livet rullar på så att säga.
Ny bild
Har suttit i ett antal timmar och tecknat en önskad julklapp till Martina! In i ramen bara så är det färdigt sen!
Pimp my tablettask
Dag 08 – Ett ögonblick
Emma S: "Kom nu min bussåkar vän!"
Emma J: "Eh.. va? Din tjocka vän?"
Emma S: "Nej! Min bussåkarvän"
Emma J: "Jaha! Jag tänkte väl! Schysst då!"
Dag 07 – Min bästa vän
Vi startar med min underbara vän Linnea. Vi lärde känna varandra när vi gick hos samma dagmamma, vad kan vi vart? Fem år kanske. Sen gick vi i samma klass från barnskolan till nian. Idag räknar jag nog henne som den människa i världen som jag skulle säga allt till, tack vare att hon är den mest ärliga människa jag vet! Frågar jag henne om någonting viktigt, vet jag att jag kommer få ett klokt och ärligt svar.
Linnea är även väldigt underhållande och när vi umgås får man sig alltid ett gott skratt! Hon har även varit det störtsa stödet för mig under den senaste månaden, och hon är en stor anledning till att jag är så lycklig som jag är. Hennes ord: "Sätt hårt mot hårt" har hjälpt mig i många situationer.
Jag älskar min underbara Linnea.
Nu till Erik Johansson. Det finns ingen människa jag har mer minnen med än Erik. Vi har känt varandra sedan vi föddes, och vi har hunnit med ett antal utomlandsresor, oräknerliga kvällar med våra familjer och vi har alltid nära till skratt. Erik skulle inte göra en fluga förnär. Jag inspireras så otroligt mycket av honom! Han är världens snällast människa, han är så ambitiös, duktig i skolan och inte minst på fotboll.
Erik är som min lillebror. Och herregud vad jag kommer sakna ihjäl mig om du får stipendiumet och åker iväg till Florida. Jag kommer dö av längtan efter min bästa vän. Samtidigt så finns det ingen människa i världen som är mer värd att få åka iväg på ett liknande äventyr!
Erik, om du läser detta. Så vill jag att du ska veta att du är den bästa vän man kan ha!
Dag 06 – Min dag
Jag fick spela både forward och back, men eftersom att jag inte kunde skjuta så gjorde jag nog inte så stor nytta! Men fick på ett riktigt slagskott när jag var back, utanför, så det tjänade ingenting till, lite mer smärta bara. Men nu är det vila nästa helg och nya tag hemma näst nästa lördag.
När jag kom hem åkte vi till Alunda och farmor och farfar, åt varma mackor och åkte hem igen, nu sitter jag här och överväger starkt att plugga lite, för snart är det 22 december, och då är det anatomi och fysiologi tenta, den värsta tentan på sjuksköterskeutbildningen.
Så tack och hej, och godnatt!
Dag 05 - Vad är kärlek?
Låter Håkan Hellström starta detta inlägg!
Kärlek är ett svårdefinierat ord. Jag skulle säga att kärlek är lycka och vilja. Kärlek är att känna sig lycklig tillsammans med någon och att vilja umgås med någon. Kärlek är också, att ge någon en del av sig själv, en del av sitt hjärta. Det kan man säga om alla olika sorters kärlek, kärlek mellan familj, vänner och pojk-flickvänner.
Kärlek mellan pojk-flickvänner är aningen mer svår att sätta ord på. Det är en känsla.. Av som sagt, lycka och vilja. Men det handlar också om lojalitet, tillit, vilja att utvecklas tillsammans, och självklart även attraktion. I början är ju kärlek pirr i magen, mycket pirr i magen. Pirr-i-magen känslan byts ju senare ut mot lugn och stabilitet och ja, att älska någon.
Kärlek är nog den svåraste känsla som finns. Men, man måste dö några gånger innan man kan leva. Och nästa gång jag kommer känna par-kärlek, kommer jag nog att känna den starkare, för jag tror att i och med att du själv utvecklas, lär du dig också att känna mer.. Jag vet inte hur jag ska skriva, men jag tror på kärlek, den finns liksom där ute, det gäller bara att hitta rätt!
Mot Muppsala
Mot fröken Casserfelt! Fint det, hej!
Fredag
Det blir att göra dugga imorgonbitti, träffa Linnea som jobbar på gallerian imorgon och sen vidare till Uppsala för en kväll med min kära vänner ur klassen! Det här kommer att bli en bra helg!
Dag 04 - Det här åt jag idag
GUD va tråkigt att blogga om mat. Så jag tänker bara stolpa upp vad jag ätit!
- En tallrik vanilj yoghurt
- Proteinshake med hallonsmak
- Pepparkaksdeg
- Ost och skinkpaj
- Julmust
Glöd
Dag 03 - Mina föräldrar
När jag var 15 så separerade mamma och pappa. Det var hemskt, såklart. Jag försökte ändå vara stark, visa utåt att jag stöttade dem båda, trots beslut och känslor. Jag tycker att jag lyckades.
Min pappa heter Lars. Världens bästa Lars. Sidor jag ärvt av min pappa är min godhet och min glöd att göra de saker som jag älskar. Att leva för någonting, lagom mycket. Jag har också ärvt den blyga, tysta Emma som ofta kommer fram då jag träffar nya människor. Många tycker att just den sidan med mig är mysig. Min pappa skulle aldrig göra en fluga förnär, han är den bästa pappa man kan tänka sig!
Min mamma då. Hon heter Marie. Hon är galen, men på ett bra sätt! Hon är hård och sätter hårt mot hårt, en sida som jag önskar att jag ärvt mer, för jag skulle behöva lite aggressioner ibland! Min mamma är alltid positiv och glad och framåt när hon träffar människor! Den sidan har jag nog också ärvt till en viss del! Andra sidor jag ärvt av min mamma är min ärlighet, vilket enligt mig är en av mina bästa sidor. Jag säger vad jag tycker, för helre ångra något du sa än någonting du inte sa! Min mamma har alltid de bästa råden och hon stöttar mig alltid, i allt jag gör! Hon är min super mamma, och det älskar jag henne för!
AAAAJ
Jag har så ont i min handled. Jag hade ont innan matchen i lördags. Jag var dum och spelade ändå. Jag hade såklart ännu ondare innan dagens match. Men jag var dum och spelade ändå igen. Nu har jag så inihelsifyrs ont att jag inte ens kunde ha schampo i handen för att det var för tungt.
Och föresten så förlorade vi med 3-0. Just nu suger vi. Vi kan bättre b-rudar! Mycket bättre!
Min onsdag
Har precis kommit hem ifrån skolan, var på obduktion. Det var andra gången jag var på obduktion, jag tycker inte att det är så skrämmande, jag tycker mest att det är jävligt intressant. Allt är så mycket större än vad man tror! Det läskigaste med obduktion är att innan vi gick in sa jag till Martina att jag kommer bli hungrig, för det blev jag sist. Och vad blev jag idag då? HUNGRIG.. Jag kan ju inte vara riktigt frisk.
Just nu sitter jag och väntar på att mormor ska komma hit och köra mig till ICA, det är svinkallt inne och mamma har tagit bilen till jobbet. Så jag sitter snällt och väntar på att få åka och köpa min pepparkaksdeg.. Så att jag kan plugga ordentligt.. Jag kan ju som sagt inte vara riktigt frisk.
Kvällen kommer att spenderas i ishallen, vi har match mot Iron. På söndag har vi match i Tumba. Just nu hatar jag att åka genom Stockholm, det är för mycket minnen och jag vill helst bara vara i mitt fina Uppland och ruttna.
Dag 02 – Min första kärlek
Så jag tänkte att kärlek.. Det behöver ju inte bara vara kille-tjej kärlek. Kärlek kan ju också vara till familj, vänner, husdjur, you name it. Men jag vet inte isåfall vad min första kärlek var. Så ni får stå ut med att mitt dagens inlägg blir allt annat än underhållande!
Lovar att skriva bättre imorgon!
Dag 001 - Om mig
Emma Eleonora Johansson. Det är mitt namn. Jag föddes den 27 September i Uppsala, men någon stadstjej är jag inte, för jag är från vackra Gimo, hehehe. Här har jag bott i hela mitt liv och bor fortfarande. Med min mamma och min pappa, som är separerade. Jag har en lillasyster också, hon bor i Örnsköldsvik.
När jag var liten var jag en glad, sprallig, skrikig och söt liten tjej. När jag växte upp var jag en blyg och kanske för snäll flicka. Jag har alltid haft mycket vänner runt mig, jag har alltid varit omtyckt, jag tror att det är ganska svårt att tycka illa om mig, det tror jag att det alltid varit.
När jag gick i skolan och främst kanske på högstadiet levde jag för idrotter av alla dess slag. Jag tränade fotboll och ishockey. Jag har spelat i Upplandslaget i ishockey och var även med i uttagningarna i fotbollen, men fotbollen var väl inte riktigt det jag brann för, och det var också den sport jag gav upp nu när tiden inte riktigt räckte till allt jag ville göra. Just nu spelar jag "bara" ishockey, i Gimo HC Dam, där jag även är stolt lagkapten.
När jag gick i nian skaffade jag mig min första pojkvän, han hette Joacim, det höll väl en månad eller sådär. Sedan dess har jag inte varit singel mer än någon månad, då den ena avlöste den andra och så vidare. För två veckor sedan blev jag lämnad av min första riktiga kärlek, efter 2,5 underbara år tillsammans. Så nu får jag väl leva singellivet antar jag!
I gymnasiet gick jag omvårdnadsprogrammet, så jag är utbildad undersköterska, med ambitioner på att bli ambulanssjuksköterska, därför har jag precis börjat på sjuksköterskeutbildningen på Uppsala Universitet. Det går jättebra och jag trivs som fisken i vattnet!
Det är svårt att skriva om sig själv när man inte vet vad man ska skriva om, men kan avsluta med att skriva lite om hur jag är idag. Jag är en kärleksfull, uppskattande tjej. Jag är för det mesta glad och energisk, ibland kan jag vara tyst och blyg, ofta i sammanhang där jag inte känner alla, då checkar jag läget innan jag öppnar munnen. Jag har ständigt en låt på hjärnan, sjunger den relativt ofta (dock inte vackert). Jag är helt enkelt en bra och lojal tjej!
Längesen
Som ett slag rakt i själen för mig. Mina ögon fylls av tårar. Det har aldrig hänt förut med en låttext, och jag lyssnar alltid på låttexterna.
______
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Blogg månaden
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Hitta tillbaka
Två veckor har gått idag. Med mycket färre tårar än vad jag kunde anat. Vad betyder det egentligen? Jag som alltid gråter, varför kan jag inte gråta nu? Det känns som att jag under dessa veckor gått runt och väntat in bättre tider. Som att jag, inte varit just, jag.
Jag har alltid varit en av de gladaste, smartaste, mest generösa och kärleksfulla människor som jag vet. Dessa veckor kan jag inte ens komma ihåg vad jag hört, jag kan komma på mig själv med att stirra ut i oändligheten, för att sedan se att någons läppar rör sig, och pratar med mig. Detta är självklart normalt i en situation som denna.
Tre förhållanden har jag haft. Tre gånger har jag blivit lämnad, för att kärleken tagit slut hos den andre. Jag undrar bara vad det är jag gör. Är jag kanske FÖR kärleksfull? Jag har alltid tyckt att det är min mest positiva sida, men kanske är det den som jag måste lära mig att lägga band på? Får jag andra människor att känna sig mindre kära i mig än vad jag är i dem?
Jag talade förut med min gamla pojkvän, vi var tillsammans i 16 månader. Det var aldrig ett förhållande som det med Colin, men ändå. När jag pratar med honom idag, säger han att han aldrig slutade vara kär, att han bara trodde att han inte var kär längre. Jag kanske måste, lägga band på mig själv. Jag kanske är för uppenbar?
Jag kan ju dock bara vara jag. Men det senaste halvåret har jag inte varit jag. Jag har tänkt för mycket på framtiden, tänkt på att spara pengar, jobba mycket, plugga hårt. Men vad spelar framtiden för roll om jag inte får leva min framtid med de människor jag älskar? Om jag tappat bort vänner, släkt och kärlek på vägen, vad tjänade då allt slit till?
Jag måste hitta tillbaka till den Emma som levde för dagen. För utan idag, finns inget imorgon.
Begreppet kärlek
Under de senaste veckorna har jag funderat på begreppet kärlek. Man blir ju intresserad pga utsidan, men man blir kär i insidan. Och nu när Colins kärlek försvunnit, så betyder det alltså att min insida har förändrats. Det tycker jag är skrämmande.
Under sommaren och hösten har jag inte varit samma Emma som tidigare, jag har jobbat och pluggat för fulla muggar, och kärleken har jag väl bara antagit att den skulle finnas kvar. Men kärlek måste ju vårdas, precis som alla andra förhållanden.
Kärlek kan inte försvinna, tror jag, på en månad eller ett halvår. Kärleken går upp och ner, jag har inte alltid känt mig superkär och imellanåt har jag inte känt någonting alls, förutom stress och oro. Men jag har alltid varit lycklig när jag har varit med Colin, vilket för mig är just kärlek. När vi inte setts har jag tvivlat på om vi är rätt, men direkt när vi setts, känner jag att "Jo, det här är så jävla rätt". Jag har alltid känt i kyssarna och i närheten, just kärlek. Viljan av att utvecklas tillsammans med Colin har alltid funnits där.
Så nu när kärleken mellan mig och Colin är över, så hoppas jag verkligen, att vi kommer att förbli goda vänner, att vi kommer träffas oftare än en gång i halvåret. För att, jag kan fortfarande vara lycklig med Colin. Jag måste bara vänja mig med att närheten måste komma från någon annan. Och jag läker mitt spruckna hjärta varenda dag, när det är helt läkt, då kommer jag att känna den här känslan igen, med någon som känner likadant.
Tack Colin, för all lycka.
Bort
Det är dags att ge upp hoppet. Steg 1, är att ta av mig de älskade halsband som jag burit, som "lycka" de senaste veckorna.
Fredag
Har även haft en mysig fika tillsammans med mina goda vänner Martina och Sara, från klassen. Tack för goda skratt och för härliga samtalsämnen, haha! Ni gör min dag!
Förvirring
Dagens skratt
Linnea: "Men.. Kolla på den här då.."
Emma: "Ja, fin.."
Linnea: "Meeeen.. eh.."
Emma: "En ekorrskål"
Linnea: "Dem sätter ju på varandra!!"
Emma: "Eh neeej.. Kolla igen.."
Linnea: "Oj, haha"
Som man brukar säga.. Man ser det man vill se..
Allting känns klart nu
I framtiden kommer pojkar att få kriga och kämpa för att nå mitt hjärta. Men det är långt dit, tills någon pojke ens får kämpa för det, det är år kvar. Men en dag, så kommer jag göra någon kille otroligt lycklig, och han kommer älska mig för precis den jag är.
Fred ut. Peace out.
Trött
Jag är trött på att gråta, över någon som inte ens älskar mig. Jag är trött på att tro att allting kommer ordna sig, när jag vet att det aldrig kommer att bli så. Jag är så jävla trött på att bli lämnad ensam, när jag behöver så mycket närhet. Jag är trött på att min hjärna är i gott skick, jag är trött på att tänka. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.
Men ändå, så måste jag ta mig igenom det här, utan dig.
Hockeyhelg
Spelade ju match igår. Det var nog det värsta jag varit med om i hockeyväg.
Jag brukar alltid vara lugn på isen, slår någon mig, så kollar jag på. Men igår var jag galen, kan ju bero på allt som hänt mig den senaste veckan, men herregud. Jag skrek och levde om, puttades, svor.. Ja, vi spelade ju inte jättebra. Vi förlorade dock med 2-1 bara, fast vi var så fruktansvärt dåliga.
Fortsätter min säsong så här, kommer det nog bli en jobbig säsong för mina motståndare! De kommer åka på en hel del smällar, få lida av alla mina aggresioner som kommer ut. Dock har jag underbara vänner och lagkamrater, och är otroligt tacksam för det liv jag lever, trots allt.
Vägen tillbaka
Så jag spelade hockeymatch imorse, och jag spelade utav hela mitt hjärta, med våra juniorer. Jag slet som ett djur, var helt utmattad efter varje byte. Jag behöver bli av med mina negativa energier. Jag gjorde vårt enda mål, det var skönt, det var en befrielse, det var ett steg i rätt riktning, jag är fortfarande samma Emma som jag var för en vecka sedan och det var så skönt, att jag tillome bjöd på en målgest.
Igår var jag hos Erik. Sara, Fluff och Saras kompis Emeli var där, det var trevligt, jag var för några minuter lycklig igen, fastän orden ligger och gnager i bakhuvudet. Det kommer de göra ett bra tag till, men sån är kärlek, jag får minnas våra fina stunder tillsammans, de är många, mycket fler än med någon annan människa. Det älskar jag dig för. I mitt hjärta finns en plats som alltid kommer att vara Colins, även om han kanske aldrig kommer att få den tillbaka, så finns den där, och just den lilla delen av hjärtat är faktiskt lycklig. Resten känns just nu som nekros.
I mina ögon har jag alltid sett en gnista, under dessa år vi haft tillsammans, en vilja att kämpa för det jag vill, du har inspirerat mig! Nu när jag ser mig i spegeln så ser jag tomhet i mina ögon, som att jag är ett skal, det finns ingenting där inne. Så nu ska jag arbeta med mig själv, jag vill finna den där glimten i ögat igen, den som är beviset på att människan mår bra.
Att Colin förlorat mig, och att jag förlorat honom, är sorgligt, och det är Colins förlust. För jag går rakryggad ur detta, med vetskapen om att jag kan älska någon av hela mitt hjärta, att jag kan känna det jag känt, det är ju ett bevis på att man lever och det finaste man kan göra, är just att älska någon på det sättet.
Men nu börjar min väg tillbaka. Jag vill, jag kan, jag ska!
Gubben i lådan
Jag lever
Måste väl berätta att jag lever nu när jag tredubblat mitt besöksantal, antagligen för att Colin dumpat mig, och ni är nyfikna på om jag har skrivit något! Men icke! Jag vill bara berätta att jag lever och infoga en bild på att jag fortfarande ser duglig ut och inte har grävt ner mig helt i den misär jag just nu lever i!
Nu ska jag umgås med min adorable Erik! Vi ska ta en promenad, och prata om livet. Jag ska väl klaga lite. Han ska väl mest lyssna och vara den grymma vän han alltid vart! Men jag är stark, det vet ni alla som känner mig! Jag kommer inte att låta det här knäcka mig, det måste ju finnas någon i den här världen som kan vara kär i mig! Eller?
