okej, det här är nästintill för personligt att skriva om, men jag behöver skriva av mig och det är ju inte så många som läser det här tror jag så nu börjar jag.

i söndagskväll efter alla hockeybravader som ni kanske läst om, när vi kommer hem, går jag in som vanligt, jättetrött efter allt som varit. borstar tänderna. går in på mitt rum och letar efter finnmedlet. kollar chockat på golvet. något är fel. det ligger massa hårspännen på golvet, jag som städade innan jag åkte.. det ligger en kam längre bort? och en rakhyvel och plastfigurer på golvet? dem har ju legat i en låda..

jag ropar på julia: "julia har du vart inne på mitt rum?" det har hon inte. jag säger till pappa att någon har vart på mitt rum. jag kollar neråt i hyllan och ser att alla mina smyckelådor är tomma. får panik. "NÅGON HAR VART PÅ MITT RUM!" pappa märker jord på golvet i vardagsrummet, jag ringer mamma och säger att mina smycken är borta. pappa kollar dörrarna. här är det uppbrytet emma..

pappa ringer polisen, hon kommer nästan direkt. men kan inte hitta några direkta spår. det ända dem kan göra är att ta ditt en expert imorgon.

just nu känns det väll rätt okej, men det går i vågor. det som är jobbigast är tanken på att någon vart och rotat igenom alla mina saker, att jag förlorat alla mina gamla bardoms smycken. mina föräldrars gamla förlovningsringar, som jag lovade att beskydda med mitt liv. allt är borta. bör kanske tillägga att de "bara" snodde alla mina smycken, vilket var uppåt 10 000:- känns rätt surt...

och tack colin, familj och vänner för ert stöd, det betyder mycket <3 och jag älskar er!