Hörde en rättså intressant sak nyss av min mormor. De pratade om att Julia, systra mi, är så duktig på hockey, och fotboll och blablabla och jag sa "Jo för jag finns ju inte.." och då säger de svaret jag får höra varje gång någon ska säga vad jag är bra på. "Men du är ju så duktig i skolan.." Det är dock det enda man får höra, kommer jag hem och säger att jag hade MVG på ett prov så är det bara "Okej, bra." Rätt tråkigt att folk är så vana.. Jag tycker faktiskt att det förtjänar liiiiite uppmärksamhet. För det är faktiskt inte så lätt.

Men det värsta är att jag sen får höra att jag inte ens behöver kämpa! Nej just.. För jag kunde ju allt när jag föddes? Alla i min klass förutom jag och någon till har föräldrar eller nära släkt inom vården, som de kan få hjälp av då någonting är krångligt. Jag klarar alltid av allt själv, vilket tar både tid och kraft! Jag är i skolan varje dag, även om jag mår dåligt, för att jag inte vill missa något, och därför behöva plugga röven av mig!

Så besvikelsen är stor när folk tror att man bara ligger på soffan och äter chips hela dagarna. Mitt liv under "skolsässongen" innehåller inte mycket mer än att träna och plugga, och det har jag valt, då jag har mål i livet, bl.a. att komma in på högskola i höst osv.

Visst, jag har väldigt lätt för att skriva, och förstå det jag får höra.. Men f*n vad arg jag blir när folk inte tror att jag behöver kämpa. Jag är precis som alla andra!!!!