Har ju glömt att berätta om min nya kompis, som jag träffade mellan Sthlm C och Sthlm Södra på pendeln mot Södertälje, på sista april. Jag satt och lyssna på musik och denna gestalt stiger på tåget, jag tänker några sekunder för mig själv, "inte här, inte här, inte här". Men jo. Tjejen som satt bredvid mig flyttar sig till andra sidan gången. Jag sitter kvar i förhoppning om att inte bli tilltalad.

Men den förhoppningen bryts oftast, då personen luktar sprit och allmänt sunk.

Jag ser hur han kollar på min väska och säger något. Jag tar ur hörlurarna. "Va?", "Är du från Östhammar?" Kollar på min väska, och upptäcker Östhammarshem reklamen. Och önskar någonstans inom mig att jag hade haft en resväska på hjul, som man har när man åker utomlands. Jag lyckas iallafall lura i gubben på cirka 50 bast, att jag bor i Upplandsväsby, har bott i Östhammar och ska till Sthlm Södra till min pojkvän. 

Och jag kan bara säga att aldrig har den korta sträckan varit så lång! Och aldrig har jag haft så mycket retsamma blickar på mig som bara skriker och garvar: "HAHAHAHA, rätt åt dig!". Äntligen! Nästa: Sthlm Södra. Jag säger hejdå och går och sätter mig längst fram i vagnen för attt få vara ifred. 

När jag mött Colin i Södertälje hamn ser jag honom genom rutan och ser att han bytt till Långbyxor. Och tänker för mig själv att det var tur att min "pojkvän" bor på söder, att jag slapp se en halvnaken fullis.