Herregud. Ska man välja ut ett favoritminne från 19 år? Jag har många roliga minnen med olika människor.

Mitt favoritminne med ishockeyn är när lillasyster Gimo spöade storasyster Almtuna i finalen i UNT cupen, det var en känsla jag aldrig kommer känna igen. När slutsignalen tjöt så slängde jag mig på Amanda i målet och sen fick vi hela laget över oss, jag var så lycklig att jag nästan grät. Jag fick för första gången i mitt liv åka fram och höja en guld pokal i vädret!

Mitt favoritminne med min släkt är då jag, Julia och kusinerna Eric och Marcus körde volleyboll i poolen på Menorca. Marcus skjuter bollen liiite snett och jag ser i slowmotion hur den blöta äckliga bollen far mot en tjej i 20 års åldern som ligger med solglasögon och läser i en solstol. Jag ser hur den blöta bollen faller ner på hennes mage med ett riktigt plask. Haha! Sen kastade hon den mot mig och ser så himla sur ut! Jag har aldrig fått en sån mördarblick av någon nångång.. Sen vågade jag inte kolla på henne igen under hela resan.. Haha!!

Ett annat favoritminne är när Erik Johansson, jag, Julia och Alva lekte tagare i deras källare, när vi var runt tio. Erik var tagare och tagaren hade inlines på sig. Jag släckte lampan. Och hörde ett duns. När jag tände var Erik helt blodig. Haha.. Oops.

Mitt sista favoritminne jag tänker skriva om är på en hockeymatch då jag skulle starta som högerforward. Högerforwarden står ju alldeles bredvid motståndarnas vänsterforward vid start-tek. Jag hade vart och klappat om vår målis och skulle göra ett hockeystopp på min plats och drar på världens vurpa. Och ramlar då in i motståndaren och får henne över mig. Hon flög upp och jag låg kvar och kollade först på Elina, min fina center och hon pekar på mig och skrattar så högt att det ekade i huvudet, haha! Sen kollar jag upp på läktaren och ser hur alla sitter och hoppar av skratt. Jätteroligt. Plus att det var en hemmamatch. Haha!! Jag är så himla klantig. Det är iallafall den snyggaste vurpan i Gimodams världshistoria.