Två veckor har gått idag. Med mycket färre tårar än vad jag kunde anat. Vad betyder det egentligen? Jag som alltid gråter, varför kan jag inte gråta nu? Det känns som att jag under dessa veckor gått runt och väntat in bättre tider. Som att jag, inte varit just, jag.

Jag har alltid varit en av de gladaste, smartaste, mest generösa och kärleksfulla människor som jag vet. Dessa veckor kan jag inte ens komma ihåg vad jag hört, jag kan komma på mig själv med att stirra ut i oändligheten, för att sedan se att någons läppar rör sig, och pratar med mig. Detta är självklart normalt i en situation som denna.

Tre förhållanden har jag haft. Tre gånger har jag blivit lämnad, för att kärleken tagit slut hos den andre. Jag undrar bara vad det är jag gör. Är jag kanske FÖR kärleksfull? Jag har alltid tyckt att det är min mest positiva sida, men kanske är det den som jag måste lära mig att lägga band på? Får jag andra människor att känna sig mindre kära i mig än vad jag är i dem?

Jag talade förut med min gamla pojkvän, vi var tillsammans i 16 månader. Det var aldrig ett förhållande som det med Colin, men ändå. När jag pratar med honom idag, säger han att han aldrig slutade vara kär, att han bara trodde att han inte var kär längre. Jag kanske måste, lägga band på mig själv. Jag kanske är för uppenbar?

Jag kan ju dock bara vara jag. Men det senaste halvåret har jag inte varit jag. Jag har tänkt för mycket på framtiden, tänkt på att spara pengar, jobba mycket, plugga hårt. Men vad spelar framtiden för roll om jag inte får leva min framtid med de människor jag älskar? Om jag tappat bort vänner, släkt och kärlek på vägen, vad tjänade då allt slit till?

Jag måste hitta tillbaka till den Emma som levde för dagen. För utan idag, finns inget imorgon.

Under de senaste veckorna har jag funderat på begreppet kärlek. Man blir ju intresserad pga utsidan, men man blir kär i insidan. Och nu när Colins kärlek försvunnit, så betyder det alltså att min insida har förändrats. Det tycker jag är skrämmande.

Under sommaren och hösten har jag inte varit samma Emma som tidigare, jag har jobbat och pluggat för fulla muggar, och kärleken har jag väl bara antagit att den skulle finnas kvar. Men kärlek måste ju vårdas, precis som alla andra förhållanden.

Kärlek kan inte försvinna, tror jag, på en månad eller ett halvår. Kärleken går upp och ner, jag har inte alltid känt mig superkär och imellanåt har jag inte känt någonting alls, förutom stress och oro. Men jag har alltid varit lycklig när jag har varit med Colin, vilket för mig är just kärlek. När vi inte setts har jag tvivlat på om vi är rätt, men direkt när vi setts, känner jag att "Jo, det här är så jävla rätt". Jag har alltid känt i kyssarna och i närheten, just kärlek. Viljan av att utvecklas tillsammans med Colin har alltid funnits där.

Så nu när kärleken mellan mig och Colin är över, så hoppas jag verkligen, att vi kommer att förbli goda vänner, att vi kommer träffas oftare än en gång i halvåret. För att, jag kan fortfarande vara lycklig med Colin. Jag måste bara vänja mig med att närheten måste komma från någon annan. Och jag läker mitt spruckna hjärta varenda dag, när det är helt läkt, då kommer jag att känna den här känslan igen, med någon som känner likadant.



Tack Colin, för all lycka.

Spelade ju match igår. Det var nog det värsta jag varit med om i hockeyväg.

Jag brukar alltid vara lugn på isen, slår någon mig, så kollar jag på. Men igår var jag galen, kan ju bero på allt som hänt mig den senaste veckan, men herregud. Jag skrek och levde om, puttades, svor.. Ja, vi spelade ju inte jättebra. Vi förlorade dock med 2-1 bara, fast vi var så fruktansvärt dåliga.

Fortsätter min säsong så här, kommer det nog bli en jobbig säsong för mina motståndare! De kommer åka på en hel del smällar, få lida av alla mina aggresioner som kommer ut. Dock har jag underbara vänner och lagkamrater, och är otroligt tacksam för det liv jag lever, trots allt.

Måste väl berätta att jag lever nu när jag tredubblat mitt besöksantal, antagligen för att Colin dumpat mig, och ni är nyfikna på om jag har skrivit något! Men icke! Jag vill bara berätta att jag lever och infoga en bild på att jag fortfarande ser duglig ut och inte har grävt ner mig helt i den misär jag just nu lever i!



Nu ska jag umgås med min adorable Erik! Vi ska ta en promenad, och prata om livet. Jag ska väl klaga lite. Han ska väl mest lyssna och vara den grymma vän han alltid vart! Men jag är stark, det vet ni alla som känner mig! Jag kommer inte att låta det här knäcka mig, det måste ju finnas någon i den här världen som kan vara kär i mig! Eller?

Gratisbio, gratisbio, gratisbio.. Den helt klart bästa "gratis-sidan" enligt mig! Just nu håller jag på att försöka samla ihop poäng såatt jag kan köpa den där ursnygga klänningen från nelly.com! Den tycker jag att jag är värd! Tyvörr kostar den 2900.. Det är mer än mitt studiebidrag som sjuksköterske student..

.. Då tänkte jag att.. Gratisbio kan kanske hjälpa mig! Samlar jag ihop 1000:- då blir klänningen genast 1000:- billigare, och just nu kan du vinna 1000 kronor hos nelly.com! Suveränt, som gratisbio över huvudtaget! Så gå med du också, om du tycker att du är värd en present! Eller om du tycker att jag är värd en acne klänning :)

Ska precis äta pappas kyckling, med sötsur sås! Det luktar så gott, mm! Men först tänkte jag slänga iväg ett blogginlägg faktiskt.

Idag har det varit en lugn dag för mig, hade tänkt att bege mig på en löprunda imorse när jag vaknade, men när jag såg ut och regnet öste ner blev jag inte så sugen, men med tanke på träning ikväll och läger fredag, lördag och söndag så är jag nog helt okej ändå!

Skolan har ju börjat nu för mig, och Uppsala Universitet är bra, mina kursare är snälla och jag trivs och känner enorm glädje att jag äntligen börjat på det sista som jag har haft i mina inre planer. Om tre år, då kan jag göra precis vad jag vill, och vart jag än vill, så kommer jag att ha ett jobb!

Dock finns ju roligare saker än artikelgranskning som vi har imorgon. Men det här är ju bara början och allting är främmande och nytt!

Pappa gnäller för tillfället på att jag druckit ett glas av hans groggvirke (sprite..) när jag frågar hur ofta han super och när han ska ha den. Svarar han till jul, haha. Och ställer fram den till maten! Så nu är det matdags för mig!

Jag älskar Övik! Har varit där hos min fina syster hela helgen och kollat på mycket hockey och umgåtts med henne. När jag kom hem igår och slängde mig ut på isen själv, så var jag så himla taggad! Plus att vi var helt okej många på isen! Nu längtar jag till helgen när det väntas match.

Måste erkänna att jag är lite avis på Julia som får spela i modo tröja.. Men vem vet, en dag kanske jag får bära en också?